Den minnesgode erinrar sig säkert min entusiasm i tidigare inlägg om Flexiwaggon. Nu har man skrutit med den på EU-ministermötet i Åre. Hans Sternlycke, Svenska Järnvägsfrämjandet har skrivit ett så bra Pressmeddelandet att jag nästan citerar det rakt av nedan. Men först lägger jag in en beskrivande video från Youtube för Er som ännu inte har njutit av den.
[youtube zgYHXKMppvo]
”Jan Eriksson fick idén till den svängbara järnvägsvagnen Flexiwaggon 1995, när han skulle ta sopor under diskbänken. I glesbyggda trakter får sopbilarna köra långa sträckor för att hämta sopor. Det blir dyrt. Varför inte låta dem åka järnväg sista biten till sopförbränningsverket? En sådan järnvägsvagn kan naturligtvis också frakta långtradare och containrar.”
”Den rullande prototypen var klar i maj förra året. Testerna kunde redan varit klara om det funnits medel, men nu kan de fullföljas. Återstår att göra är bromsprov, ECM-test, att det inte blir elektroniska störningar, och ett halvårs tillförlitlighetstest. De prov som gjorts hittills har gått efter förväntningarna. Sedan kan serietillverkning börja. Priset blir 3,5-4 miljoner kronor per vagn.
Ett åkeri kan spara minst 20 kronor milen på att låta lastbilen åka tåg. Priset för att hyra vagnen blir sextio kronor milen, beräknat på 60 procents beläggning. Jan Eriksson skall sköta uthyrning och logistik i ett eget företag, med olika tågoperatörer som kör. Om man köper vagnen sjunker milkostnaden till 50 kronor.
Vagnen kan ta 18,75 meter långa bilar, är 3 meter bred utvändigt och 2,9 meter invändigt. Den väger 40 ton, kan ta 50 ton last, och kan köras i 160 kilometer i timmen. En fyra meter hög lastbil kan köras på nere i Europa, i Sverige klaras 4,5 meters höjd. Vagnen på 24,5 meter har fått läggas på is tillsvidare. Det är risk att den grenslar en del tågväxlar.
Lastbilen kan köras på vagnen var som helst efter linjen där det är tillräckligt fast underlag. Med en enkel knapptryckning på manöverpanelen kan järvägsvagnens ovandel vikas ut i bakkant eller framkant och en påkörningsramp fällas ut. När bilen skall av kan den köras av genom att vagnen viks ut i andra änden.
Sveaskogs VD Gunnar Olofsson, som var med på pressvisningen, vill använda Inlandsbanan för timmertransporter. Han ser en framtid där virket inte körs till kusten utan stannar kvar i inlandet för bearbetning. Han såg för sig hur timmerbilarna kunde matas till järnvägen för att köras på en Flexiwaggon-vagn. Sveaskog erbjöds genast att köpa en vagn.
Om lastbilen går på tåg sparas driftskostnader för bilen på 35 kronor milen, och lönekostnader per mil på 44 kronor. Släpet kan lämnas av en dragbil och hämtas av en annan. Det blir heller inga slitagekostnader på vägen. Enligt Vägverket rör det sig om 5-10 kronor milen. Slitaget stiger exponentiellt med vikten.
Det bildas ingen koldioxid. Varje liter diesel som förbränns ger annars 2,7 kilo. En långtradare drar 4 liter per mil. Svenska långväga lastbilar kör 750 miljoner mil om året, de utländska i Sverige betydligt mer, om dem finns ingen statistik. De kör ofta rakt genom Sverige utan att betala vare sig fordons-bränsle- eller löneskatter, som i någon mån kan betala de kostnader den orsakar. Det kommer att vara lönsamt även för dem att fraktas på järnväg, i den mån det finns bankapacitet. De svenska åkarna får då en mer rättviskonkurrenssituation. Nu finns det lok som klarar alla Europas ström- och signalsystem.
Det har varit svårt att få in medel för utvecklingskostnaderna för Flexiwaggon. Riskkapital satsar bara när framgången är nära. Energimyndigheten och länsstyrelsen i Jämtland har sponsrat en del. Banverket eller Green Cargo som borde legat närmare till har inte velat satsa. Man har varit inriktade mot dyra storterminaler, som den i Hallsberg, men dit är det så lång väg för lastbilarna, att de då hellre fortsätter att köra på väg. Det har varit svårt att få tillstånd för testkörning från Banverket. Men misstänksamheten och motståndet därifrån har nu brutits.
När ICA gick in som delägare blev det en vägröjare. Av miljöskäl vill man gärna köra sina lastbilar på järnväg där det går, men de försök som gjorts hade inte varit framgångsrika. Då erbjuder Flexiwaggon ett mycket mer flexibelt system. Nu är också IKEA, Arla och Axfood intresserade av att köra lastbil på tåg. I många andra länder är man också intresserade av det, som i Polen, Ryssland, USA, Australien, Taiwan och Kina. Nu börjar även riskkapitalisterna höra av sig för att investera. Hittills har Flexiwaggon förbrukat 32 miljoner kronor i utvecklingskostnader, och bolaget har nu tagit in 12 miljoner kronor till för slutförandet. Nästa år kan vi troligen äntligen få se lastbilar åka tåg. Det borde skett för flera år sen. ”
Länk till tidigare inlägg med mer teknisk beskrivning av Flexiwaggon: http://evolveu.bloggsida.se/miljoinnovationer/flexiwaggon-miljoinnovation
Senaste Kommentarer.