I lördags hade jag riktigt roligt. MiljöBloggForum 2009 var ett bra möte i Stockholm. Där fanns många erfarna bloggare och relativa nybörjare som jag. Programmet blev mest trevliga berättelser om framtående miljöbloggar och lite ganska konstruktivt rundsnack. Jag skriver nedan om a) mina förslag på hur vi kan utnyttja miljöbloggarna bättre; b) några noteringar från genomgången, samt c) några generella observationer. Bilderna är mina från mötet.
a) Jag tycker vi ska utnyttja miljöbloggarnas goda kraft bättre. I ett första steg föreslår jag:
1. Låt oss var och en för sig arbeta för att stärka en gemensam nod för miljöbloggarna! Den bästa jag känner till för detta är Miljöbloggaktuellt. (kolla Vänner bland mina länkar i höger kolumn) Sven Cahling med handen på hjärtat driver den och hade tagit initiativet till mötet. Alla miljöbloggar har ett gemensamt intresse att promota den. Du som har en miljöblogg men ännu inte är med där bör eposta Sven och be att få komma med.
2. Samarbeta för miljön i sociala medier! Berätta om Dina miljöinlägg också där! Om Du är med i Bloggy är Du välkommen i grupperna för MILJÖ och MILJÖTEKNIK som jag startat. Känner Du till grupper i andra sociala fora så kommentera till detta inlägg! Du kan också eposta till Sven och så hoppas vi han gör ett inlägg med detta i fokus.
3. De flesta miljöbloggar är för små för att marknadsföra sig själva. Det gäller både som publicister för annonser och som skribenter av förbetalda inlägg. De många miljöbloggarnas skiftande inriktning motsvarar läsarnas intresse enligt prinicipen om ”den långa svansens ekonomi” (Chris Anderson). Här finns utrymme för effektiva annonser och förbetalda inlägg. Men eftersom var och en är för liten behövs samverkan för att utnyttja potentialen. Hör av Dig om Du har lust att prata om möjligheterna att utveckla ett samarbete!
b) Några noteringar från spännande inlägg. Kurt Hultgren berättade om Resenärsforum. Det finns mer än 6000 personersom är med i olika lokala aktiviteter. Det är ett exempel på att umgängen på nätet genom maillistor och diskussionsfora växer sig starkare medan traditionellt formaliserat föreningsliv med årsmöten, stadgar och styrelse förlorar i relativ betydelse. Trafikplanerande VD:n och bloggaren Christer Ljungberg levererade en superpresentation. Johan Schiff, webredaktör för miljöpartiet berättade att han har 60 miljöbloggar i sitt nätverk. Asfaltblommans (kolla Vänner bland mina länkar i höger kolumn) Susanna Elfors (översta kvinna på bild) var en av landets första miljöbloggare. Hon antydde försiktigt att livet kan var lite hektiskt med familj och blogg och så ska det komma in slantar också.
Johanna Ståhl, Chefred. för livsstilsmagasinet Camino berättade hur de kommit igång. Tre kompisar hämtade inspiration från engelska magasinet New Consumer. De hittade sponsorer till ett första nummer. Det är lika mycket bild som text och det gillar läsarna. Nu går de mer aktivt ut på nätet och har sex bloggare på gång. Ambtionen är att uppdatera hemsidan dagligen.
Henrik Lundqvist, LUNKEN (nedersta bilden) började blogga 2006 när han färdigställde sin avhandling. Henrik (kolla Vänner bland mina länkar i höger kolumn) blev helt enkelt lite arg för att det bara var negativa miljönyheter i media. (Själsfrände!) Första året hände inte mycket men nu är det totalt 552 inlägg och 2400 godkända kommentarer. Totalt är det nu över en halv miljon besökare. Som relativ nybörjare är jag djupt imponerad av nära 5 kommentarer per inlägg. Ett inlägg om LED-lampor har fått över 30 000 besökare.
Marie-Louise Kristola berättade om Sveriges Radio (SR) och bloggandet på Klotet. Klotet ger möjlighet att publicera mycket av det spännande material som inte får plats i direktsändning. Det ger också en dailog med lyssnarna/läsarna med tips på hur man kan gå vidare inom ämnet. Så kallade klimatskeptiker har varit mycket aktiva i kommentarerna. Detta ledde till ett samtal om hantering av kommenterarer.
SR har ju ett objektivitetskrav och får inte ta ställning i diskussioner. Men när mågna klimatskeptiker kommenterar kan det ge uppfattningen att dessa är en viktig grupp. Det känns inte bra. Men enda sättet att förhålla sig är rimligen att argumentera lugnt och sakligt.
c) Några generella reflexioner: För oss andra kan LUNKENs reflexion om kommentarer vara intressant. Bloggen är mitt hem på nätet. Där bestämmer jag hur det ska vara. Det är bara att stryka kommentarer man inte trivs med. En andra observation är att alla tycker det är roligt att blogga. Många har funderat på att sluta eller gjort uppehåll. Bloggandet kräver betydande arbetsinsats. Den måste tas från något annat i livet. för mig är en slutsats att miljöbloggarna behöver intäktskällor.
Sist men inte minst var detta väldigt roligt och jag hoppas vi träffas igen, gärna med flera deltagare. Tack så mycket Sven Cahling, Miljöbloggaktuellt och Kurt Hultgren för Resenärsforum som höll med lokalerna.
Lunken belyser det personliga i blogandaet med sin slutkommentar: ”Jaha… å Matilda då?
Ja det är andranamnet på min dotter och i morse gjorde hon nytt rekord i kompostråvaruvolym och denitrifikationselegansarom. She rules!”
Det finns ett underbart liv utanför bloggvärlden!