I dag skriver de tre ministrarna Ewa Björling, Andreas Carlgren och Maud Olofsson på SvD Brännpunkt om en satsning för svensk miljöteknik för Kina. Vi hoppas att de är oskyldiga till rubriken som andas hybris i kvadrat. Naturligtvis är satsningen bra och vi applåderar den.  Ursäkta förresten att jag spetsade till rubriken. Jag menar förstås att en innovation måste först prövas i sin miljö innan den kan exporteras. Naturligtvis är åtgärder för att införa befintlig miljöteknik snarast i Kina bland de mest effektiva sätten att arbeta för den globala miljön. 

Utvecklingstiden för de flesta innovationer är mycket lång. NUTEK beställde och publicerade i våras en studie av Andreas Englund vid Miljöinnovationstorget. Den avsåg 113 innovationer som var i tidig utvecklingsfas i finalen i tävlingen MILJÖINNOVATION. Han drar slutsatsen att det i hög grad är egenskaperna hos innovatören som avgör hur pass framgångsrik innovationen blir.  Det framgår att en mycket stor del av dessa innovationer kommer fram utanför universitet och högskolor.

Brännpunktsartikeln framhåller att ökad export kräver mer samverkan mellan stat, näringsliv och forskning. I Sverige talar vi ofta om forskning när man i andra länder talar om forskning och utveckling. I utvecklingen av innovationer spelar oberoende innovatörer en betydande roll. De faller lätt i glömska mellan storheter som näringsliv, forskning och stat.

I Dagens Industri skrev Maria Ottosson i förra veckan att riskkapitalbolagen kräver 20-30 % avkastning för investering i miljöteknikföretag. Jag lunchade för en månad sedan med en representant för den kategorin som berättade att deras fond hade kollat 200 miljöinnovationer och slutligen bara valt att satsa på en. Är avkastningskraven rimliga? Hur ska en ägare av en innovation kunna känna lust och glädje för att erbjudas villkor som grundas på sådana kalkyler?

Miljöteknikexporten grundas på ett framgångsrikt utnyttjande av miljöinnovationerna. Här tycker jag det finns mer att göra.  EU-har nyligen utvidgat möjligheten att lämna statsstöd till utvecklingen av unga företag. När får vi se en tillämpning av detta för miljöinnovationer i Sverige? Kan vi göra mer genom teknikupphandling?