Veckan börjar bra. Himlen bort över Vättern mot Bondberget är knallrosa. Så som bara finns i verkligheten och på Hötorgskonst. För första gången förmedlar jag ett TV-tips. Vi positiva miljöinformatörer har fått ett tillskott på TV. Kolla 2020 i  SvT 2 i kväll! Anders Nord inleder en lösningsfokuserad programserie om hur Klimathoten kan minska. Men viktigast i dag är att debatten går vidare om propositionen för forskning och innovation. Jag refererar Uppfinarföreningens ställningstagande och kommenterar Uppsalaforskarnas artikel på dagens Brännpunkt i SvD.

Uppfinnarföreningen kommenterar i senaste Uppfinnaren & Konstruktören: ….En välkommen stasning för universiteten och dess forskare. Men var är satsningarna på de fristående uppfinnarna och de mindre företagen. ….I dag kommer 20 % av nystartade teknikbaserade företag från universitetssektorn. Medan 80 % startas av andra krafter. Möjligheten till finansiellt stöd och till rådgivningshjälp är mycket större för universitetsfolket. 

Uppsalaforskarna är synnerligen sakliga och lyfter delvis obeaktade aspekter i sammanhanget. Artikeln engagerar och redan kl. 10 är det tolv kommentarer. Jag citerar långa utdrag ur artikeln nedan med egna färgmarkeringar och en avslutande kommentar.

”Marken skälver ännu efter den ­finansiella bubblan. Den väl etablerade samhällsvetenskapliga insikten att spekulationer i förhoppningar leder till finansbubblor och fördärv har fått en stund i rampljuset igen. Samtidigt som världen rustar för att stå emot framtida finansiella bubblor fortsätter uppblåsandet av forskningsbubblan.

Borta med vinden är den grund för forskningen som tecknas i universitetens Magna Charta: ”Universitetens forskning och undervisning skall vara moraliskt och intellektuellt oberoende av alla politiska, ideologiska och ekonomiska maktgrupperingar.”

”I forskningspolitiken råder, som framgår av Lars Leijonborgs och Maud Olofssons artikel på SvD Brännpunkt 22/10, rena guldrushen. Vetenskapens gömda guld ska grävas upp och säljas till högstbjudande. Anslag ska investeras – i forskning som tros leda till innovation.”

”Nedan följer ett axplock av nonchalerade, vetenskapligt belagda, insikter om relationen mellan vetenskap, teknik och samhälle:

•Vetenskaplig kunskap skapas inte genom styrning. Vet man vad man vill komma fram till är det definitionsmässigt inte vetenskap man håller på med.

•Bibliometriska mått har ingen entydig koppling till vetenskaplig kvalitet.

•Att ge forskare starka ekonomiska vinstintressen i sin egen forskning är att underminera det vetenskapliga normsystem som säger att forskare ska vara oberoende och skapa kunskap för alla, i allmänhetens tjänst.

•Företagsvärlden karaktäriseras av starka tekniska och ekonomiska beroenden. Företagens effektivitets- och innovationsförmåga är också starkt relaterad till förmågan att utveckla förbindelser till kunder och leverantörer.

Dessa relationer är företagens viktigaste källa till innovationer. Forskning är viktig – men användningen är i huvudsak indirekt.

•Ju radikalare kunskapsgenombrott, desto högre värderat i den akademiska världen. Ju radikalare kunskapsgenombrott, desto svårare att skapa användning i företag och deras kund- och leverantörsstrukturer.

•Innovationer är i sig ingen garanti för vare sig social, ekonomisk eller samhällelig nytta. Vilken effekt innovationer har beror på vilka sociala, ekonomiska och politiska strukturer de stöder.

Den finansiella kris vi genomlider effekterna av är till exempel resultatet av en imponerande innovationsförmåga inom den finansiella sfären.”

Vetenskapligt belagda insikter lyser dock med sin frånvaro i den nya forskningspolitiken. Den vilar istället på en ideologiskt grundad spekulation i den ekonomiska nyttan av att gifta samman forsknings- och industripolitik. Den präglas därtill av en närmast religiös tilltro till kvantitativa mått som styrmedel.

Men vad händer med vetenskapen på sikt, …..? undrar ALEXANDRA WALUSZEWSKI, YLVA HASSELBERG och SHARON RIDER.

Eriks Kommentar: Jag tycker vi också ska fråga oss vad som är en effektiv användning av våre gemensamma svenska resurser. För det är dessa surt skattade pengar som fördelas genom statsbudgeten. Naturligtvis är det bra med forskning. Och obunden sådan har givna fördelar.

Men att sätta mycket mer pengar till forskning, med motivet att åstadkomma innovationer? Är det bra. Om staten vill skapa utvecklng av innovationer är frågan om det är klokt att skicka pengar till forskningen. Var finns pengarna till innovationer? Genom att propositionen tar med ordet innovation i rubriken finns risk för att inga adnra pengar dyjer upp för innovationssatsningar på lång tid. Det vore itne bra.

Mitt tidigare inlägg om denna propp hittar Du på: http://evolveu.bloggsida.se/miljoinnovationer/sisp-sager-till-regeringen-hejda-parallella-innovationskontor